Hur fan kan man få betalt för att sköta kommunikationen via sociala medier åt ett företag? Det måste ses som ett drömjobb? Eller? Sitta och plita ner tankar som flyter omkring i ens svampskalle, posta filmer på adrenalinstinna ungdomar och försöka sälja på ärkesnåla människor utförsäljningar. Jag har alltid sagt att mitt enda mål med mina studier är att jag inte vill känna någon söndagsångest innan jag går till jobbet i början av arbetsveckorna. Drömmar säger många, möjligt säger andra. Men om ett sådant jobb dyker upp redan nu, efter en termin på Universitetet, hur gör jag då?
Ledare
En vis person nämnde i förbifarten att man behöver fylla ut fyra beteenden för att bli en bra ledare.
Mycket sömn, äta rätt, gänga var och varannan dag och utöva regelbunden träning lite då och då.
Snart kommer samma person och säger att man ska göra det samtidigt.
Tidseffektivt och urbant.
Under Jag
human kind
25th of august was a big date for human kind.
Pappa kommer inte hem. Inte då, utan den artonde september istället. Stannar tills den sextonde november och sen på med kaptensmössan.
Då kommer pappa hem till ett annat hem – ett vitt hem.
Under Jag
ord
Handskrivna ord, bokstäver och siffror är som pengar som lämnat bankomatens trygga förvar.
Dom är meningslösa.
Under Jag
Orättvisa
Det är inte ofta något känns så självklart orättvist. Eller just bara självklart.
När Iniesta kaklade in det avgörande målet mot Holland tidigare ikväll så kände jag en obeskrivlig avundsjuka. Det var skrattretade. Jag måste medge det, att just i det ögonblicket tror jag flera miljoner, hundratals miljoner människor önskat sig själva att åstadkomma det han gjorde, någon gång under sin livstid.
Att få rulla in den avgörande baljan – på övertid – i en final.
Att få springa ut, mot sidlinjen med tröjan över huvudet, glidande på sina bara knän. Med en hel värld bakom sig som skriker, skrattar, gråter och applåderar ditt namn.
Vem vill inte vara Iniesta just då - i det ögonblicket – odödlig på sina bara knän.
Jag hade kunnat döda för det. Mer eller mindre. Jag vet i vilket fall att jag lagt ner blod, svett och förbannat många tårar på att just nå dit. Men jag nådde inte en en tiondel på stigen. Jag var inte ens nära. Som mest fick jag toffla in en boll på träning, mot seniorerna. Det var min prime time. Och ända känner jag sådan svart, smutsig smärta för en person jag inte träffat.
Varför du? Är du värd det? Vad gjorde du, som jag inte klarade av?
Mot seniorerna gick det bra – men efteråt fick jag skäll för att jag var för långsam – vilket jag fortfarande är. Men jag grät inte som jag gjorde ikväll, av avundsjuka och verkligheten. Att just då i det ögonblicket, förstod jag att jag inte kommer bli fotbollsproffs.
För första gången på tjugofyra år.
Under Jag
Värde
Såg precis att den här sidan var värd 2432 kr. Svenska kronor.
Det är nästan mer än vad jag har på kontot i skrivande stund. Eller om man ser det så här, om das übermacht vunnit i onsdags så hade det funnits betydligt mer där att ta av. Definitivt. Men nu vann spanjackerna och jag fick som vanligt gå tomhänt från festen. Äckliga paella-ätande spanjorer.
Så, någon som är sugen på att köpa en värdelös blogg och ett styck bloggare. Jag kan ingå. Känner att det är dags för en del förändringar i mitt liv.
Kanske är det just du som är förändringen.
Under Jag
Bilder
Oftast när jag läser i magasin, på nätet eller i dagstidningar så kollar jag in fotona först. Det har jag hört att man gör, så därför gör jag det.
Först högersidan – sen vänster.
Det är därför man får betala mer för högersidan när man köper annonser. Det fick jag lära mig på den gröna, miljövänliga, tidningen. Den har högre observationsvärde.
Fint ska det vara.
En sak som slog mig i vilket fall idag när jag bläddrade i ett magasin från juni nollsju. Att alla bilder var fruktansvärt välkomponerade och vackra.
En del fotografer bombar ut bra bilder. Får aldrig nog av vackra vyer och människor och lyckas fånga de mest fantastiska ögonblicken var och varann dag. Ögonblick du aldrig fått uppleva eller se själv i ditt halvtaskiga liv.
Är det så att vi inte förstår – eller ser – det vackra som fotograferna lyckas plåta? Att världen är lite vackrare för dem, fotograferna.
Kanske det man ska bli när man blir stor.
Under Jag
Grått
Att vara fattig och utlämnad är det nya svarta. Och jag, liksom många andra, är en slav för dessa trender. Så jag följer dem till punkt och pricka. Närmare 127 kr.
Prickfritt.
Under Jag
Hilfe hilfe
1. Gör ett självporträtt. Som ett reportage. En helsida eller en liten bok med text och bild till exempel som ett fotoalbum. Det ska på något sätt spegla dig och den du är idag.
2. Skapa ett koncept för ett nytt tvprogram, bestäm målgrupp, skriv ner vad programmet ska gå ut på och innehålla. Bestäm namn och skriv ner ett utkast ur ett pilotavsnitt på högst två A4.
3. Skissa på en eller flera textannonser i dagspress för tv-programmet. Skissa och skriv ner tre ytterligare idéer inför lanseringen som till exempel event, direktreklam och sociala medier som Facebook och Twitter.
4. Sänd dessutom in 4 st. valfria arbetsprover, som visar exempel på ditt skrivande. Det kan vara gammalt eller helt nyskrivet, annonstexter, dikter eller prosa.
Det här är de fyra uppgifter som står mellan mig och en liten pojkdröm. Som numera blivit en stor och verklig pojkdröm. Större än Anine Bing och Fröken Diaz. Men jag kommer ingenvart. Fast i sumpmarken utanför uppgift ett. Varför ska allt behöva vara så nytänkande, uppfinningsrikt och innovativt?
Det enda jag gillar att göra är att skriva. Långt och kort, enkelt eller svårt. Kan jag inte får göra det utan att lämna in dessa uppgifter och dessutom få bra betalt för det.
Två små ynka saker som ingen annan i världen önskar sig just nu – massiva pengar och ett drömjobb serverat på ett stort silverfat. Helst inpackat i ett litet kuvert som är stämplat med Knugens egna röda sigill.
Undra om Jonas B fick ett sådant kuvert av hans majestät. Där snackar vi en pojkdröm som gick i kras.
Stackare – allt det för lite sprit och raj raj.
Under Jag
